En vinternatt ligger Constantia på sin dödsbädd och ser i sina förvirrade drömmar sitt långa liv passera förbi. I ena stunden är hon hovdam på Nyköpingshus och bevittnar det storslagna bröllopet mellan hertig Karl och Kristina av Holstein-Gottorp. Hon minns sin far Erik XIV, som avsattes och förgiftades av sina bröder. Men allra starkast minns hon sin älskade Henrik Frankelin, hertig Karls engelska sändebud.