Agnes känner sig ensam när hon vandrar omkring med barnvagnen i Stockholm mitt i juli. Alla vänner är bortresta och det finns ingenstans att ta vägen med en liten bebis. Hon rör sig i ett eget känslomässigt mikrokosmos. Vem har hon blivit? Vad ser människorna runt omkring när de ser på henne? Vad kräver den här nya bilden av henne? Hur bär man sig åt för att förbli sig själv när ens liv definieras utifrån vad man gör snarare än vem man är?